Kjell Pettersson

Kjell Pettersson har varit Bromma trogen större delen av sitt liv. Det var där han växte upp och det var i Tranebergs IF han började sin idrottskarriär som fotbolls- och ishockeyspelare. Han vann AT-cupen (föregångaren till S:t Erikscupen) i ishockey efter 1-0 i finalen mot AIK och efter det ringde AIK:s ungdomstränare Lucke Lööw.

Det var alltså som ishockeyspelare som den 14-årige Kjell Pettersson blev värvad till AIK. Men ganska snart blev det AIK även i fotboll. Redan då fanns i AIK jämnåriga spelare som Jim Nildén (20 dagar äldre än Kjell), Ingemar Johansson (4 dagar äldre), Hasse Eriksson (senare en framstående ishockeyspelare), Lennart Söderberg med flera. Dessa unga 40-talister bildade i slutet av 1950-talet stommen i det AIK som lyfte upp ishockeylaget till högsta serien. Kjell, som var en duktig skridskoåkare med bra teknik, debuterade i AIK:s hockeylag 1957-58 och spelade i A-laget fram till 1963 då han slutade med ishockey på elitnivå. På den tiden spelade AIK utomhus, mest på Solnais.
- Första gången jag spelade inomhus var på en turné i Öst-Berlin i slutet av 1950-talet, minns Kjell Pettersson 2006. Men luften därinne var inget vidare då publiken fick röka inne i hallen.
- Till slut blev det för mycket med både ishockey och fotboll. Säsongerna gick ihop och det var alltid träning eller matcher. Så jag valde fotbollen.

I fotboll blev han uttagen till juniorlandslaget men det dröjde till 1960 innan han fick göra allsvensk debut, borta mot Jönköping södra IF. Därefter var Kjell ordinarie, med undantag för några skadeperioder, i AIK:s A-lag fram till 1966.

AIK:s degradering ur Allsvenskan är Kjells, liksom många av hans lagkamraters, dystraste AIK-minne.
- Det var mycket tungt att åka ur. Kanske var vi för dåligt tränade. Senare blev det bättre träning, med bland annat intervall- och backträning som gjorde att vi blev starkare.

Året efter, 1962, gick AIK upp i Allsvenskan efter tidernas viktigaste AIK-mål, av Benny Söderling mot Halmia. Kjell, som spelade högerhalv, minns 44 år efter matchen:
- I slutet av matchen ser jag att Bruno (Nyberg, lagledaren) började mana på, vi var tvungna att göra ett mål till för att gå upp. Det var tillfälligheter som avgjorde, bollen kom in framför mål och där var Benny Söderling framme och gjorde mål. Det var det värsta man har upplevt.

Både 1963 och 1965 var AIK länge med i Allsvenskans absoluta tätstrid och Kjell Pettersson var den löpstarke ytterhalven, lagspelaren med hyfsad teknik men med vissa brister i huvudspelet. 1963 blev han meniskskadad efter en kollision med Allan Wikström på träning, en skada som då var svårare att behandla än vad den är i början av 2000-talet. I övrigt har Kjell varit förskonad från allvarliga skador.

Efter 1966 lämnade han AIK och elitfotbollen och följde med Bengt Westerberg och Allan Wikström till Södertälje SK. Kjell fortsatte sedan sitt fotbollsspelande på lägre nivå långt efter sin 40-årsdag. Och när karriären i seriesystemet tog slut började han spela med AIK:s veteranlag där han troligen har spelat flest matcher av alla (under en 20-årsperiod från mitten av 1980-talet). I mitten av 2000-talet har han dock övergått till att bli ledare för samma lag.

- Förutom avancemanget till Allsvenskan 1962 är det framför allt de stora resorna man minns, berättar Kjell. Vi åkte till Afrika och Fjärran Östern, mycket exotiska resor på den tiden. 1960 var vi i Afrika och lirade bland annat mot ett lag som spelade barfota! De hade en stor center som hade lindat fötterna. Hela resan var en verklig upplevelse. Vi bodde hos svenska familjer i Nairobi och i Uganda bodde jag och Arne Lundqvist hos borgmästaren.

Kjell Pettersson är mycket travintresserad och träffar ibland andra travälskande AIK:are på Solvalla. Han tillhör kretsen av AIK-spelare som efter den aktiva karriären har förblivit inbiten AIK:are. Han är med i AIK-ringen, samlingen av gamla spelare som brukar träffas en gång i månaden, och han ser nästan alla AIK:s matcher på Råsunda. Han är en av de som har det största kontaktnätet bland gamla spelare. Till exempel har artikelförfattaren fått hjälp med mängder av kontakter till allsvenska spelare genom Kjell. Att Kjell också är populär bland sina gamla medspelare är tydligt. Jim Nildén säger till exempel att "Kjell är supertrevlig, kanon, har bara gott att säga om honom."

Kjell konstaterar att AIK "var i ett gyllene läge 1999 men drabbades av hybris".
- Men framtiden ser bra ut. Det handlar om att ha bra ledning, bra organisation och starka ekonomiska resurser. AIK har alla förutsättningar att ha det under överskådlig framtid.

Text: Anders Johrén (2006)