Familjen L'Abbé lämnade Chile 1973 och Hernando kom tre år gammal till Sverige och Stockholm. Nioårige Hernando började spela fotboll i Danderyds SK, redan då var han målvakt efter att ha gjort succé som sådan på skolrasterna. Hans målvaktsspel uppmärksammades med stigande ålder alltmer och 1986, då Hernando var 16 år och fortfarande chilensk medborgare, hörde det chilenska juniorlandslaget av sig. Hernando blev inbjuden att spela och träna med juniorlandslaget inför ett stundande Junior-VM för 19-åringar, samtidigt som han skulle representera Universidad Católica, en klubb i huvudstaden Santiago.
- Jag åkte ned till Santiago och levde med det chilenska juniorlandslaget i ett helt år, berättar Hernando 20 år senare. Vi tränade två gånger per dag och det var en stor massmedial uppmärksamhet. Samtidigt spelade jag en del matcher med Universidad Católica, dock inte i A-laget då jag var klubbens tredjemålvakt.
- Men det kändes som ett fängelse. Jag var 16 år och saknade mina föräldrar väldigt mycket. Visst hade jag många släktingar där men jag kände dem ju inte efter hela min uppväxt i Sverige.
Hernando blev kvar i Chile, om än med många resor "hem" till Sverige, fram till 1992. Sista året fick han äntligen spela i högsta chilenska ligan då han var ordinarie i CD Osorno, en klubb från staden med samma namn 80 mil söder om Santiago.
1992 vände Hernando tillbaka till Sverige för gott. Han tog själv kontakt med Hammarby och anlitades för att vara klubbens tredjemålvakt. Men efter bara några månader hade han blivit Hammarbys, då i division 1, förstemålvakt. Inför 1993 tog AIK kontakt med Hernando. AIK hade vunnit SM-guld 1992 med Bernt Ljung som målvakt. Bernt hade nu lämnat AIK och det var meningen att Magnus Hedman skulle ta över. Hernando kände AIK:s målvaktstränare Leif Karlsson sedan tidigare och i och med att AIK kunde erbjuda en lägenhet så skrev Hernando på för AIK.
- Jag ville konkurrera på lika villkor med Magnus Hedman men jag förstod snart att Magnus var den givne förstemålvakten, oavsett vad jag presterade.
Hernando L'Abbé blev en av de målvakter som fick sitta på bänken i match efter match utan att ha några större förhoppningar om att få spela allsvensk fotboll. Hernando fick dock möjligheten, i en match mot Örgryte i september 1993. Örgryte ledde med 1-0 och fick en straff när det var fem minuter kvar av matchen.
- Magnus Hedmans var inte så bra på straffar, minns Hernando. Däremot var min styrka spelet på linjen. Så jag blev inbytt och fick stå sista minuterna.
Örgrytes målvakt(!) Bengt Andersson dundrade straffen i mål, dock var Hernando på bollen med fingertopparna men bollen var för hårt slagen för att han skulle kunna styra bort den. Förutom straffen fick Hernando aldrig riktigt möjligheten att visa vad han gick för i allsvenska sammanhang då AIK på resterande minuter pressade mot Örgryte-målet och också fick in en reducering till 1-2.
- Jag fick inte göra en enda räddning. Men det var ändå kul att få bli allsvensk.
Hernando lämnade AIK efter 1993 och har sedan spelat för ett flertal klubbar runt om i Stockholm. Han har även verkat några år som målvaktstränare.
AIK:s gamle målvakt och målvaktstränare Leif Karlsson minns Hernando som "stark på linjen, reaktionssnabb, bra tävlingsinstinkt" och "med stora förutsättningar att bli en riktigt bra elitmålvakt". Men kanske var han lite för kort för att räcka till på inlägg. Efter den aktiva karriären är det familj och arbete som tar mesta tiden men han försöker också få tid över för sin Harley Davidsson ("min materiella ögonsten"). Hernando blev svensk medborgare 1992 men har förstås fortfarande starka band med Chile, bland annat bor hans storasyster där.
Till sist några av Hernandos roligaste minnen från AIK-tiden. Det är dels den allsvenska premiärmatchen borta mot IFK Göteborg 1993 då AIK-klacken sjöng och skapade ett bra tryck under hela matchen. Och dels en episod från sommarhalvåret 1993 då Gary Sundgren, Krister Nordin, Björn Rundgren, Pascal Simpson och Hernando arbetade som sommarvaktmästare på Kärsöns Behandlingshem. Hernando berättar själv:
"Vi hade oerhört kul under dagarna innan vi for till träningarna. Bland de roligare minnena är bland annat våra pingisturneringar, brottningsmatcher, vattenskidåkning och givetvis när vi alla fem i ett försök att beskära en syren-berså i princip tog livet av vad som var en överväxt men underbar plats i naturen och en plats för eftertanke. Våra försök att ansa denna plats slutade i en större katastrof då vi kapade lite FÖR mycket. I efterhand kunde vi skratta åt vårat misstag och vår inkompetens. Som alla förstår så arbetade vi inte särskilt mycket under vår tid på Kärsön..."
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
