Jesper Jansson

Jesper Jansson, uppvuxen i Växjö, gjorde allsvensk debut i Öster som 17-åring. Där spelade också hans tre år äldre bror Ulrik och tillsammans var de med om att utmana AIK om SM-guldet 1992, då Öster i hemmamatchen mot just AIK hade en boll i inne i mål utan att domaren upptäckte det. Mål där, och det är långt ifrån säkert att AIK hade vunnit SM-guldet.

1994 kom Jesper till AIK. Jesper förklarar själv, 13 år efter övergången:
- Det var ett steg i rätt riktning för min fotbollskarriär. AIK var ju Sveriges största klubb och man hade bra tränare. AIK var mycket större än Öster och man upplevde verkligen en status i att spela i AIK. Jag blev jättemycket AIK:are.

Jesper missade bara en match under sitt första år i AIK och han var en av AIK:s nyttigaste spelare i centrallinjen, ibland som mittfältare, ibland som mittback. Ändå hade han under våren en pressande tid då hans mamma låg döende i sjuksängen i Växjö. Till matchen mot Hammarby (19 maj) flög han upp till Stockholm, spelade matchen och flög tillbaka till Växjö. Det var hans mamma som ville att han skulle spela matchen.

Jesper var mycket nära att komma med i den svenska VM-truppen 1994. Det var många, inklusive Jesper själv, som trodde att han skulle komma med när Janne Eriksson strax innan VM blev skadad och var tvungen att lämna truppen (det blev i stället Teddy Lucic som kallades in).

Jesper Jansson var också i hög grad bidragande till AIK:s framgångar i Uefa-cupen hösten 1994, som innebar segrar mot litauiska Romar och tjeckiska Slavia. När sedan AIK tog emot ett enormt upphaussat Parma, med Thomas Brolin som stjärna, trodde Jesper Jansson och hela Råsunda att han hade gjort 1-0 i den första halvleken. Men domaren dömde bort målet för offside på Krister Nordin, något som först bara Parma-spelarna uppfattade. Medan AIK-spelarna jublade kontrade italienarna och de var bara en hårsmån från att ta ledningen. Parma vann ändå matchen med 1-0 och gick till slut vidare med sammanlagt 3-0.

1995 blev Jesper utsedd till AIK:s lagkapten.
- Jag var 24 år och blev lagkapten i Sveriges största klubb. Det kändes stort. Men året blev förstört av skadeproblem i ljumskarna. Jag hade tagit mycket voltaren för att klara matcherna och vilat däremellan. Jag opererade mig på hösten och var då borta från allt fotbollsspel.

Från AIK till Djurgården - och Djurgården åkte ur Allsvenskan

Efter säsongen 1995 lämnade Jesper Jansson AIK för ärkerivalen Djurgården. Många AIK:are var förundrade, en del blev förbannade och för några så kallade supportrar tog sig detta rent groteska uttryck med rena förföljelser av Jesper. Jesper ger här sin version av vad som hände:
- Jag hade ett kontrakt med AIK som gick ut 1995, ett kontrakt som vi då skulle förhandla om. Men AIK:s sportchef var av en annan uppfattning. Jag trivdes i AIK och ville stanna men ville samtidigt ha en möjlighet att flytta utomlands om jag skulle få ett anbud. Jag hade fått rätt i fotbollens skiljenämnd om att kontraktet gick ut men sportchefen vidhöll sin version. Jag hade då fått anbud både från norska och svenska klubbar men jag ville bo kvar i Stockholm. Jag var förbannad, ung och naivt tjurskallig. Jag gick över till Djurgården av ren tjurighet och hade jag fått göra om det hade jag aldrig gått till Djurgården.

Den som följde affären i tidningarna kunde läsa följande:

Dagens Nyheter skrev i mitten av december 1995 att "25-årige Jesper Jansson hamnat på kollisionskurs med ledarduon Stefan Söderberg/Sune Hellströmer. Då Jesper köptes loss från Öster signerades ett kontrakt på två år, Jespers uppfattning, eller fyra år - som AIK hävdar. Jesper pekar på det sidoavtal som upprättades då övergångshandlingar signerades för två år sedan. Där garanteras Jesper rätten till nya förhandlingar efter två år. Ett avtal som nu AIK inte vill kännas vid.
I början av februari 1996 blev övergången till Djurgården klar. Dagens Nyheter erfor att "övergångssumman ligger kring 1,5 miljoner kronor". DN konstaterade vidare att "Jesper själv ansåg att hans kontrakt med AIK gick ut efter fjolårssäsongen och ville dra frågan inför Fotbollförbundets skiljenämnd medan AIK har hävdat att Jesper tillhör klubben till och med januari 1997".
Jesper Jansson representerade alltså Djurgården 1996, ett år som inte gick bra varken för Jesper eller Djurgården. Precis som vid en annan kontroversiell övergång från AIK till Djurgården, Leif Skiöld 1960, åkte Djurgården direkt ur Allsvenskan när den nyanlände AIK:aren kom till klubben.

Bättre gick det för Jesper i norska Stabæk och belgiska Genk innan han återvände till Sverige, och Helsingborgs Champions Leauge-spel 2000. Efter ytterligare en sejour i Stabæk har Jesper slutat sin aktiva karriär och arbetar 2007 som rådgivare åt ett agentnätverk för fotbollsspelare. Han har också medverkat som expertkommentator i Kanal 5.

Jesper Janssons styrkor låg i passnings- och huvudspelet och i duellerna man mot man. Han menar själv att han var duktig på "att göra andra spelare bra". Kanske var han lite för långsam för att på allvar komma på tal för A-landslagsspel.
- När jag var som bäst var det stor konkurrens i landslaget. Karriärmässigt hade det nog också varit bättre om jag enbart hade spelat mittback och inte hoppat mellan mittback och mittfält.

Jesper Jansson hade ett mycket bra år i AIK och ett år som till stor del förstördes på grund av skador. Men det är nog ändå den kontroversiella övergången till Djurgården som många i AIK-kretsar förknippar Jesper Jansson med.

Text: Anders Johrén (2007)