Mr Jones i DN:
"Nu känna vi igen oss igen: Stadion fullt, grindarna stängda 20 minuter före matchen, extraspårvagnar, motorparkering, fjärdingsvägsvis. Det är AIK som spelar. I serien.
Motståndet på söndagen var klassiskt: Hälsingborg. Och AIK vann 2-0. Men ändå blev det ingen glansfull seger. Vi, den stora massan, gladde oss över de 2 poängen, men ingalunda voro vi hänryckta över vad vi sett. Det hela skulle ha slutat 0-0. Ingetdera laget förtjänade något mål, matchen blev mest de två briljanta försvarens. Båda anfallslinjerna misslyckades. Svårt att säga vilken som gick sämst. AIK:s kanske var en aning mindre misslyckad, tack vare sin samling sista 20 minuterna.
Jag upprördes kolossalt av AIK:s psykologiska tabbe med straffsparkarna i första halvleken: Alfredsson missade den första; då sändes Lillis Persson fram för den andra. Även han missade! Det var brottsligt, att byta exekutor. Alfredsson hade aldrig missat en gång till, han skulle smällt i väg en boll som ingen sett röken av. Den arme Lillis var naturligtvis dubbelt nervös när han både skulle göra mål och reparera Massas fåt och gjorde ingetdera."
Idrottsbladet:
"Hälsingborg inledde med två vackra och välspelade kvartar, varunder AIK- försvaret hann visa hållfasthet och Hälsingborgs två målfarliga forwards, Sigge Ohlsson och Knutte Kroon, försatte var sin storchans till ledningsmål. Tredje kvarten samlade sig AIK något, anföll visserligen stillöst men med sådan frenesi, att det röda försvaret måste ta händerna till hjälp för att freda sitt mål. Arne Johanssons omfamning av Jompa Nilsson och Krassi Perssons målvaktsspel på Erik Perssons välriktade skott bestraffades av domaren Edlund med två 11- metersbollar, av vilka Alfredsson brände den första i stolproten, medan Erik Persson nätt och jämnt fick fram sin till mållinjen, där Måns i målet i godan ro kunde plocka upp den. Mållös halvlek. I andra halvlek fördes spelet i två kvart mitt i fältet, där Rosén suveränt dominerade det luftbetonade "Arsenal-liret", men sedan kom konditionsstarka AIK med spurtkvarten och inkasserade under densamma två mål genom Erik Persson och Pära Kaufeldt.
Om 2-0 till AIK återspeglade den faktiska spelstyrkan kan diskuteras. Hälsingborg hade nämligen gott och väl 60 proc av spelet, men AIK låg närmare till resultatet 3-0 än HIF till 1-2 i fråga om faktiska målchanser. Svartingarnas omutliga försvar och anfallsmännens finish framför mål avgjorde matchen.
Den exakta publiksiffran lyder på 21,376 personer och enligt polisens beräkningar fick ca 5,000 personer vända åter utan att ha lyckats komma in.
En tradition har det blivit att AIK vid sitt inträde på planen av musiken hälsas med sin "nationalhymn", AIK-valsen. Landstormens musikkår, som blåste i går, kan verkligen exekvera klubbsången, utan att den låter som en psalm."
Sammanställning: Anders Johrén
|