Förutsättningarna för underhållande fotboll var goda; inget som helst regn de sista dagarna och en nylagd och slät, ja till och med grön, gräsmatta på Råsunda gjorde att det var möjligt att spela fotboll på ett sett som inte skådats tidigare i år på Nationalarenan. Och hemmalaget inledde matchen bra, man spelade varierat, tog löpningar och visade upp både initiativförmåga och kreativitet. Blott sju minuter in i matchen fick man också ett fint läge att spräcka Råsunda-nollan, när både Martin Kayongo-Mutumba och Flávio störtade fram mot ett inlägg, men ingen av dem nådde riktigt fram till avslutet. Annars hade även gästerna från Halland en bra period i matchens inledning, och skapade ett par hyfsade chanser genom distansskott från Marcus Olsson och Emir Kujovic, men Tomi Maanoja klarade samtliga avslut.
Istället var det AIK som successivt ju länge matchen gick tog över dirigentpinnen mer och mer, i takt med att HBK:s press sjönk djupare och djupare tillbaka på egen planhalva. Det bästa avslutet i den första halvleken hade Martin Mutumba efter knappt 37 minuters spel, men duktige Halmstadskeepern Karl-Johan Johnsson fick en hand på bollen.
Överlag var känslan i de flesta AIK-hjärtan förmodligen ändå ganska god i halvtid, även om farten och intensiteten i spelet gick ner lite sista kvarten innan paus. Knappt sju minuter in i den andra halvleken spelade Viktor Lundberg, som med beröm godkänt spelade högerytter innan han byttes ut efter dryga timmen, fram Kenny Pavey med en djupledspass, och engelsmannens inlägg gick mot Martin Mutumba som återigen nästan nådde fram till ett avslut. Det anfallet blev också startskottet till vad som kändes som en lång kavalkad av målchanser från hemmalaget i den andra halvleken; Flávio, Sebastián Eguren, Martin Mutumba samt inbytte Miran Burgic hade samtliga flera chanser vardera att få in ett ledningsmål, men det vill sig helt enkelt inte för AIK. Känslan var dock att det för eller senare närmast var tvunget att komma ett mål.
Och visst kom det ett mål, till slut, men då var det alltså Halmstad som gjorde det. Ett långt frisparksinlägg boxades undan av Tomi Maanoja, men hamnade framför Jonas Gudni Saevarsson som klippte till på volley, och på äkta flippermanér studsade bollen till slut in i mål, och på ett litet ögonblick var närmast allt nattsvart igen i alla AIK-hjärtan, med den smärtsamma vetskapen att fotboll går ut på att göra mål. Omedelbart därpå valde många av de 9 588 åskådarna som tagit sig till Råsunda att lämna arenan.
Ljusglimtar i hemmalaget var ändå att backlinjen i stort än en gång gör en bra insats, att kraftigt ifrågasatte målvakten Tomi Maanoja successivt närmar sig den kapacitet han visade innan benbrottet förra våren, även om han även idag gjorde några märkliga misstag. AIK:s högerkant med Kenny Pavey och Viktor Lundberg får godkänt, Flávio visade att höstsäsongen inte var en kort formtopp, även om det krävs mål också, och Miran Burgic var aktiv och hade flera bra sekvenser sedan han byttes in. Det som behöver åtgärdas är, förutom det uppenbara i målproduktionen efter som det är själva syftet med fotboll, framförallt innermittfältet där Sebastián Eguren förvisso hade några bra sekvenser, men både han och Dulee Johnson höll ofta ett allt för lågt bolltempo, vilket underlättade för Halmstad att hålla sin backlinje kompakt.
AIK ligger kvar på nedflyttningsplats och möter Kalmar FF på bortaplan i nästa omgång.
Text: Jonathan Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
HBK Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
AIK Bortdömt mål (Offside) 
HBK 0-1 Spelmål 
