Segern innebär att AIK är klart för kvalspel till Europa League 2012 och Gnaget slutar definitivt tvåa i tabellen om man tar minst en poäng borta mot Helsingborgs IF i den sista omgången då man i och med dagens seger passerade IF Elfsborg.
Matchen inledde lite försiktigt mellan två lag som hade mycket att spela för, en poäng skulle räcka för AIK för att säkra en topp-tre-placering i Allsvenskan och spel i Europa till nästa säsong. Häcken å andra sidan behövde, som det närmast bakom jagande laget, vinna matchen för att fortsatt ha möjligheten att kunna nå ikapp AIK och Elfsborg. Men efter den lite spända inledningen var det AIK som började skapa målchanser, och det skulle snabbt ge utdelning. Med 13 minuter spelade hittade Martin Kayongo-Mutumba in med ett inspel mot Helgi Daníelsson som kom mötandes och avslutade i stolpen, returen lyfte Daníelsson själv till Kwame Karikari som tog ett avslut som Häckens försvarare Mohammed Ali Khan räddade med handen, varpå domaren Jonas Eriksson blåste straffspark, till publikens missnöje sedan Lalawélé Atakora tryckt bollen i mål i tredjeläget. Men straff var dömt, Ali Khan fick ett rött kort, Martin Mutumba satten straffspark och vägen mot Europa såg vidöppen ut för AIK.
Efter målet var det fortsatt viss dominans för AIK, när Häcken försökte ställa om till spel med en man mindre. Göteborgarna hade det dock besvärligt med sitt tremanna-mittfält, de hamnade ofta alla tre centralt i banan för att hindra Robert Åhman Persson och Helgi Daníelsson att styra ostört, och det i sin tur skapade ytor för Mutumba och Atakora på kanterna. Flera av AIK:s avslut kom genom aktive Viktor Lundberg som spelade på topp tillsammans med Karikari, Lundberg som matchen igenom var en av planens främste spelare, enligt undertecknad.
En annan AIK-spelare som gjorde en riktigt bra match var Martin Mutumba, som förutom straffmålet också fick kröna det med en assist till 2-0 i den 33:e minuten. Häcken höll för länge i ett inkast på sin högerkant, varpå det gick över till AIK, där Nisse Johansson satte igång spelet snabbt och hittade Viktor Lundberg som snyggt släppte bollen till Mutumba på språng, en magnifik framspelning till Kwame Karikari som kom fri med Christoffer Källqvist och fint rullade in bollen mellan benen på målvakten.
Därefter kändes ledningen tämligen trygg för AIK, särskilt som Häcken, som så många andra lag, hade svårt att komma till farliga avslutslägen på Råsunda. Att spela en man kort underlättade inte heller. Därför kom reduceringsmålet ganska mycket som en blixt från klar himmel, på stopptid i den första halvleken. En långboll nådde René Makondele vid straffområdesgränsen, Ivan Turina hade kommit ut på mellanhand, och Dioh Williams kunde behärskat lobba in 2-1, vilket också var det sista som hände innan pausen.
Den andra halvleken präglades långa stunder av ett lägre tempo än den första, även om AIK med jämna mellanrum blixtrade till och skapade bra lägen, till exempel i den 53:e minuten när Nisse Johansson kom runt på vänsterkanten och slog ett fint inspel framför mål, som Karikari inte riktigt nådde att stöta i mål. Men AIK lyckades aldrig hitta rätt för att öka på ledningen, och istället tog Häcken allt mer över matchbilden, i sin jakt på ett kvitteringsmål.
De flesta avsluten man skapade var dock distansskott som var tämligen ofarliga för Ivan Turina och AIK. Hemmalaget försökte att hitta in med bollar bakom Häckens högt positionerade backlinje, men lite för lågt bolltempo vissa gånger, och ett till synes oändligt antal offsidelöpningar av Karikari, gjorde att de riktigt heta lägena dröjde.
Andra halvleks största jubel kom när Kenny Pavey fick äntra sin avskedskonsert i den 72:a minuten, då 14 517 åskådare mangrannt ställde sig upp för att hylla engelsmannen. Jublet nådde dock möjligen än högre nivåer när Pavey i den 88:e minuten fick sitt sista gula kort, efter att ha samlat på sig en mängd sådana genom åren, på Råsunda för en tämligen sen glidtackling.
Häcken fick i slutskedet av matchen ett jätteläge till kvittering när Alexander Milosevic inte förmådde täcka ut en boll till inspark, men inbytte Maranhao fick inte till sitt avslut trots ett bra inlägg. På stopptid fick Kenny Pavey ett jätteläge att sätta 3-1, helt fri med Christoffer Källqvist, men kanske var det nerverna som spelade in, Pavey höll inne med avslutet lite för länge, och Källqvist kunde parera.
Text: Jonathan Bjuggren
|