AIK ställde upp med en offensivt sinnad startelva. Celso Borges spelade på innermittfältet tillsammans med Robin Quaison, på kanterna huserade formstarka duon Martin Kayongo-Mutumba samt Daniel Gustavsson och på topp Kwame Amponsah Karikari och "Crespo" Kamara. AIK-tränaren Andreas Alm berättade efter matchen att målet med laguttagningen var att få in mycket energi i laget, något man misslyckades med mot Kalmar FF i den senaste omgången. Inledningsvis spelade AIK också med ett intensivt anfallsspel, man pressade mycket högt, vann mycket boll och gav Örebro SK ingen tid alls att bygga upp ett eget spel. Gnaget skapade också några bra möjligheter, framför allt på några hörnor, som dock var av lite blandad kvalitet. Redan i den sjätte minuten var det dock mycket nära ett ledningsmål, efter en misslyckad hörna började AIK om från mittplan, Robin Quaison hittade Martin Lorentzson med en precis crossboll, inlägget från Lorentzson satt perfekt på Kwame Karikari i straffområdet som tämligen omarkerad satte pannan till, nicken satt otagbart för Jonas Sandqvist, men klockrent i den högra stolpen, mycket nära ett ledningsmål för AIK redan där. Efter det hårda trycket från AIK första tio minuterna lyckades Örebro därefter successivt att åtminstone lyfta sitt försvarsspel något, men AIK var fortsatt det dominant spelförande laget. ÖSK lyckades emellanåt sticka upp på kontringar, men hade svårt att få till några långa anfall och blev ofta allt för stressade att hitta den avgörande passningen eller avslutet för att få riktig kvalitet i utförandet. AIK spelade tålmodigt, försökte att hitta anfallsvägar i djupled bakom Örebros raka fyrbackslinje för sina snabba forwards och yttrar att arbeta med, men överlag under den sista halvtimmen under första halvlek hade man svårt att få tillräckligt bra kvalitet i de avgörande passningarna bakom Örebros täta och samlade försvar. De heta chanserna var ganska få, ett undantag i den 20:e minuten när Martin Mutumba slog ett inlägg som nickskarvades av Martin Lorentzson i straffområdet, Jonas Sandqvist i ÖSK:s mål sträckte ut sin fulla längd och fick några fingrar på bollen. Med några minuter kvar av den första halvleken var det mycket som pekade mot att det skulle vara mållöst i halvtid. Då iscensatte AIK en snabb, rak spelvändning när en rak djupledsboll från egen planhalva av Celso Borges satt perfekt för Kwame Karikari, som nådde bollen först utanför Örebros straffområde, rundade utrusande Jonas Sandqvist och säkert placerade in 1-0 i öppet mål. Ett rättvist ledningsmål, som dock kom lite överraskande då AIK haft svårt att hitta fram till avslut den senaste perioden i matchen. I den andra halvleken fortsatte AIK att pressa på, och utnyttja det tekniska övertag man visat över motståndet i första halvlek. Och utdelningen skulle komma omgående. Mindre än tre minuter hade spelats av halvleken när Daniel Gustavsson långt ner på högerkanten vände bort Tobias Grahn och slog ett välriktat inlägg som passerade mitten av straffområdet och fångades upp av Martin Mutumba i den bortre ytan som lugnt tog emot bollen, lade upp bollen för sin högerfot och vackert prickade in 2-0 i det bortre krysset. Efter det kändes matchen praktiskt taget avgjord, uppförsbacken såg oändligt lång ut för Örebro och AIK spelade vidare fyllt av självförtroende. Och när ÖSK försökte lyfta laget framåt för att åstadkomma några målchanser, var AIK farliga i sitt djupledsspel gång på gång. I den 52:a minuten var det Kwame Karikari som fick en bra chans att öka på ledningen, efter att ha fått en fin pass i djupled av Daniel Gustavsson. Men efter att snyggt ha vänt bort sin försvarare, träffade Karikari galet i avslutet som gick långt utanför. Två minuter senare var det dags för ett nytt snabbt anfall av AIK, Robin Quaison testade distansskottet, som gick tätt utanför den vänstra stolpen. Och därefter hade AIK en tiominutersperiod i matchen när man fullständigt trasade sönder Örebros försvar, hittade passningsvägar överallt och radade upp målchanserna. Men med en del hårt jobb samt en god portion tur, samt en viss ineffektivitet i avsluten från AIK, lyckades Örebro freda sitt mål ett tag till. Det galnaste läget att öka på ledningen kom i matchminut 79, när AIK efter en lång tids fullständig dominans i matchen fick flera chanser att sätta bollen i mer eller mindre öppet mål, men en tokräddning av Sandqvist och sedan ett skott i ribban och AIK lyckades i princip pricka allting utom rätt, det vill säga innanför målramen. När Örebro till slut lyckades skapa ett avbrott i AIK:s målchanskavalkad, som resulterade i 17 avslut i andra halvlek (mot endast sju i den första halvleken), fick man också till ett jätteläge, i den 82:a minuten. Ett fint inlägg mot den bortre ytan, men typiskt för dagen för närkingarna satt avslutet stenhårt i ribban. Fyra minuter senare kom Daniel Gustavsson helt fri på sin högerkant och fick lång tid på sig att avsluta, ensam mot Jonas Sandqvist, och borde ökat på ledningen. Men Gustavsson som sprungit sig rejält trött matchen igenom satte avslutet precis utanför den bortre stolpen. Men Gustavsson skulle få revansch på sig själv. I den tredje stopptidsminuten rullade AIK än en gång upp Örebro på en spelvändning, Viktor Lundberg, som fick inleda dagens match på bänken spelade ut bollen till Celso Borges på högerkanten, som spelade en direktpass i sidled till Gustavsson i straffområdet. Gustavssons direktavslut lyckades Sandqvist få en hand på, bollen tog i ribban och dök sedan ned precis framför mål där Gustavsson från ett avstånd av någon meter, om ens det, kunde peta in 3-0. AIK vann matchen oerhört rättvist. Efter att man väl tagit ledningen sent i den första halvleken, trots att det varit så nära genom Karikaris nick redan i matchinledningen, var det bara ett lag på planen, i den andra halvleken skapade AIK totalt 17 avslut mot ÖSK:s fyra, och även om man hade ett farligt ribbskott och ytterligare något hyfsat läge efter en hörna, kändes Örebro aldrig riktigt farligt framåt. Text: Jonathan Bjuggren
|