Einar Bohlin bodde i Nynäshamn hela livet. Hans pappa var lokförare och själv skulle han jobba hela livet på Telegrafverket. Som 15-åring började han i Nynäshamns IF både i bandy och fotboll. Via framgångar i distriktsmästerskapet tog AIK, genom "Pära" Kaufeldt (denne hade vissa kontakter med Nynäshamn i mitten av 1930-talet) kontakt med "Eje" som gick över till AIK i en tid när AIK förvandlades från ett mediokert allsvenskt lag till Sveriges bästa fotbollslag.
Det blev totalt fem allsvenska säsonger i AIK och ytterligare en tid i reservlaget. Det var egentligen bara säsongen 1935-36 som han var ordinarie (han spelade alltid vänsterinner), den säsong när AIK kämpade om guldet ända in på mållinjen (IF Elfsborg blev för svårt). Året efter, 1936-37, vann AIK Allsvenskan med sitt bästa lag genom tiderna. Men Einar spelade bara sju matcher och fick aldrig någon guldmedalj, han hade spelat för få matcher och senare samma år gick han över till Reymersholms IK. Han kom snart tillbaka till AIK och under hela denna tid bodde Einar kvar i Nynäshamn och åkte tåg in till Stockholm för träningar och matcher.
Einar Bohlin var en tänkande tekniker. Han ville alltid göra något snyggt med bollen. Han tillhörde "Smokinglirarklassen". Det var vackert men inte alltid så effektivt. Han saknade både snabbhet och arbetsförmåga. Både på och vid sidan av planen hade han svårt att vara tyst. Han pratade för det mesta och hade alltid någon historia att berätta (som inte nödvändigtvis behövde vara sann). I Einar Bohlins umgänge i Nynäshamn fanns det ett talessätt om att vara en "Eje Bohlinare", en person som pratar väldigt mycket.
Efter den aktiva karriären verkade Einar Bohlin flera år som ungdomsledare i Nynäshamns IF.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
