Elon Carlsson växte upp i Norberg och kom via Fagersta till AIK i slutet av 1930-talet. Han hade då utbildat sig till tapetserare och utövade det yrket hos ett företag med säte på Strandvägen. AIK hade något år tidigare blivit av med centern Olle Zetherlund och nu kunde man övertala Elon Carlsson, som utmärkt sig som en reslig centertank i Fagersta, att komma till klubben.
Elon Carlsson spelade AIK:s nio första höstmatcher 1939, denna höst då världsbranden startade. Militärtjänstgöring i Skåne påverkade troligen Elons möjligheter att behålla en plats i AIK:s lag och kort därpå flyttade han till Västerås där han fick ett arbete som tapetserare på SJ. Som sådan kunde han undvika de långa militärtjänstgöringarna (arbete på SJ var skäl nog att slippa militärtjänst) och spelade några år i IFK Västerås. Han avslutade sin fotbollskarriär på elitnivå efter att ha blivit knäskadad (och han fick under samma period ett revbensbrott).
Elon Carlsson var en tung center, en riktig "Gunnar Nordahlare". Han hade ett bra skott, var duktig på huvudet och konditionsstark. Efter sin aktiva karriär ägnade han och hans fru Britta (som har bidragit med det mesta av informationen om Elon) mycket tid åt sina hundar (två taxar som åkte på utställningar) samt sommarstället. Elon tyckte också om att åka skidor. Elon Carlsson var pigg in i det sista. Men efter en hård arbetsdag i trädgården orkade inte hans hjärta längre. Elon Carlsson blev 82 år.