Eric "Bassen" Sköld i Idrottsbladet: "AIK spände sig onödigt hårt i början av dusten, tydligen fruktande för nykomlingarnas friska segervilja. När de upptäckte att det inte var så farligt med den saken, så blev matchen deras, och de kunde helt och hållet dirigera takten. Med en smula tur hade måsliffran sprungit i höjden - med otur hade orättvisa 2-2 blivit ett faktum.
Att AIK befinner sig i spelarnöd, liksom Hammarby, förrådes av en sådan sak som att man sätter Åke Andersson, svensk landslagsytter, som inner. Han förefaller att inte stå rycken inne i centrum, och som han för dagen fick ssig ett par smällar, bl a en i veka livet, så var det nog med visxs känsla av tillfredsställelse som han drog sig tillbaka ut på kan ten. Okänsliga Lill-Acke passar nog bättre som nöd-inner, och han kom riktigt i tragen som sådan i slutet av matc hen, då Hammarby forcerade för att försöka det omöjliga.
Nye centern Elon Carlsson, hör inte till de större ljusen, men om någon avsevärd försvagning kan man inte tala. Floyd Lagerkrantz hade inte så många flera strängar på sin båge. Halvbackskedjan tog musten ur motståndarna utan alltför stor besvär, medan backarna helt säkert tyckte sig ha allsvensk fridag. Det var nog längesedan de hade ett så lätt göra att stoppa flyers. Gurra Sjöberg slutligen räddade flera skott i bästa stil och överraskade med en hel del utrusningar med lyckat resultat."
Dagens Nyheter: "Att föret är värst i portgången, den saken fick Hammarby erfara då laget i onsdagskvällens Råsundamatch skulle ta första steget på den allsvenska trapetsen. AIK satte som väntat krokben för Söderlagets ansatser, men på det hela taget gjorde Hammarby ett bättre motstånd än väntat. Första halvlek var i fråga om målchanser närmast jämn, debutanterna stodo märkligt nog för de finurligaste kombinationerna, men det fanns ingen som på rätt sätt förmådde avsluta anfallen. AIK:s 1-0-ledning i pausen kanske var en smula smickrande. Men efter vilan var det mest AIK, varför segern var fullt välförtjänt. Hammarbys reduceringsmål kom först i 88:e minuten och hade en resultatlös Söderpress som följd de två sista minuterna. I det ostadiga vädret hade över 15.000 åskådare infunnit sig, en siffra som kan betecknas som normal.
AIK:s mål:
1-0: Axel Nilsson dribblade förbi Lundell och slog in en hård centring från linjen. Bergqvist hann aldrig bryta bollbanan – solens fel – och Josefsson nickade bollen i mål från nära håll. 2-0: AIK fick en frispark utanför straffområdet. Eric Persson sköt en hög boll mot mål. Bergqvist sträckte upp händerna, men i stället för att täcka bollen med händerna skulle han elegant klistra lädret, med följd att den slant in i mål. I AIK var Josefssons återvunna form och Axel Nilssons vitalitet mest glädjande. Elon Carlsson tappade inte huvudet i den allsvenska premiären, tvärtom höll han det kallare än man väntat. Han rev till sig bollar och fördelade spelet. Kanske AIK:s kommande storcenter. Åke Andersson var en ettrig inner och oöm, men hans rätta plats är på flygeln."
Sammanställning: Anders Johrén
|