Råsunda bjöd den drygt 17000-hövdade publiken på idealiska förutsättningar inför derbyt mot Brommapojkarna. En publik som njöt och hördes från den första minuten till den sista, ja, till och med långt efter den sista minuten!
AIK tog kommandot redan från början, även om det skulle dröja drygt 13 minuter innan den första riktiga målchansen kom, när Wilton Figueiredo styrde en boll förbi Mattias Asper i BP-målet, som en BP-försvarare lyckades få bort precis på mållinjen. Efter knappt en kvarts spel kom ledningsmålet, som var en följd av ett härligt anfall med fem spelare inblandade, innan Daniel Tjernströms nick via Asper gick fram till Dulee Johnson, som slog in 1-0.
AIK fortsatte att föra spelet och hamnade bara ett par korta perioder i det orörliga, lite tröga spel vi sett ganska ofta i tidigare matcher under våren. Det var en fröjd att se anfall efter anfall med 3-6 spelare inblandade och där bollen emellanåt gick som på ett snöre mellan dem. Dulee hade tjugo minuter senare chansen att måla på nytt, men skottet blev lite för tamt och hamnade i Aspers famn.
I den 44:e minuten skulle så 2-0 komma. Vi fick en högerhörna, som Tjerna slog förstås, den tog sig fram till Iván Obolo, som sköt direkt och bollen gick via ett BP-ben in i mål.
Den andra halvleken var det svartgula spelövertaget snarast större än i den första, även om avsluten på mål blev färre. Publiken njöt dock hörbarligen av det spel och de anfallsvågor AIK bjöd på. Jimmy Tamandi var nära att sätta en nick, men Asper klarade. Mattias Asper gjorde en mycket bra match trots tre insläppta mål. BP hade visserligen ett skott i stolpens insida, men 5-0 eller 6-0 kändes ändå närmare an 3-1. Efter knappt 69 spelade minuter byttes Lucas Valdemarín in och en minut senare slog Daniel Örlund en lång inspark mot vänsterkanten, där Valdemarín satte full fart och sen rullade in bollen mellan benen på Asper.
Under den återstående speltiden hade vi ytterligare tre bra chanser att utöka ledningen, dels genom Obolo, men sen också Daniel Mendes och Daniel Arnefjord!
Visst kändes det skönt att målen fortsatte att komma, men det som gladde mest var dock spelet som sådant. AIK spelade med fantasi, vilja och trygghet och även när laget, emellanåt, slarvade i passningsspelet, var de snabba att återta boll och initiativ.
Daniel Örlund hade inte mycket att göra, men han var säker och alert trots den tidvis långa väntan och han bokfördes för en assist!
Backlinjen var genomgående säker, inte minst var det roligt att se Daniel Arnefjord våga sig fram mer offensivt, så som han spelade i både Café Opera och Väsby. Patrik Karlsson var utmärkt också i det offensiva jobbet och slog bland annat tre lysande crossbollar till Kenny Pavey på högerkanten.
Det mest imponerande på mittfältet är den nästan symbiotiska förståelse som verkar råda mellan Dulee Johnson och Khari Stephenson. Bägge deltar mycket och gärna i anfallsspelet, men springer aldrig bort sig. Får en av dem chansen att gå upp finns den andre kvar i en defensivare position.
Det är nästan synd att AIK bara spelar med två forwards. Iván Obolo har en känsla och blick för spel och positioner, som man sällan sett i Allsvenskan. Att han sedan är skicklig i försvaret vid fasta situationer, gör honom inte sämre. När man sen såg de tre inhopparna Gabriel Özkan, Lucas Valdemarín och Daniel Mendes, kändes det trist att de inte fick mer speltid. Det är inte bara glädje med överflöd!
Självförtroendet kan inte ha blivit sämre efter kvällens match, så vi bör kunna hoppas på att laget fortsätter det rörliga och målmedvetna spel som gladde publiken denna härligt sommarvarma kväll.
Text: Bappe Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK Gult kort till 
AIK 1-0 Mål 
Slut på Första halvlek/perioden
BP Stolpe 
