Thursday 25 May 1967, kl 19:00 Djurgårdens IF - AIK 1-1 (0-0) Råsunda Fotbollstadion, Solna
Visa matchrapport
AIK närmast segern inför 1900-talets högsta derbypublik
Djurgården och AIK delade på poängen, 1-1, i en match där AIK spel- och chansmässigt låg närmast segern. AIK kanske ändå får vara nöjt med en poäng då "Lill-Garvis" kvittering kom med bara knappt tio minuter kvar att spela. Publiksiffran, 44.130, skulle bli den högsta derbypubliken på hela 1900-talet.
Dagens Nyheter sammanfattade:
"AIK:s mål: Det började med att ytterhalven Bosse Holmberg sköt i ribban. Lädret studsade snett utåt och Garvis fattade blixtsnabbt situationen.
- Jag hade hela tiden en enda tanke i skallen. Du måste skjuta kvickt. Jag tänkte också klappa till direkt på studsen men jag nådde inte bollen riktigt. Den for i väg för högt. Det blev inget idealläge för mej på andra studsen heller. Och plötsligt stod jag med ryggen mot målet. Dessutom hade jag hamnat rätt långt ut på kanten. Vinkeln var rätt svår. Ronney Pettersson trodde nog att jag skulle passa inåt. Han verkade i alla fall ha dålig balans, då bollen kom susande nån meter från stolpen.
- Tur att jag fick en härligt ren träff med högervristen. Det gjorde faktiskt ont i foten.Vi var värda poängen. Jag tyckte vi förde matchen och det hade varit både bittert och orättvist om vi förlorat.
Djurgårdens ledningsmål diskuterades livligt. Gunnar Lund ansåg att det borde ha underkänts för hands på Peder Persson.
- Han föste fram bollen med ena armen.
AIK:s tränare Ingemar Ingevik: - Det var tyvärr ingen välspelad historia. Dramatiken kom efter pausen och den var välkommen. Själv är jag nog mest nöjd med Olavus Olsson. Hans hårdhet och fina huvudspel var en värdefull tillgång. Owe Ohlsson missade ovanligt mycket i uppspelen men han är ändå den sammanhållande kraften i de bakre linjerna. Synd att Lennart Backman besvärades av sin lårskada. Han höll dessutom bollen för länge."
Idrottsbladet sammanfattade:
"Större delen av matchen staplade AIK-anfallet upp sina misstag och missförstånd till en betydande trave. Garvis var så okänslig i fötterna, som om han haft hårda bandage upp emot vaderna, och lårskadade Backman hade sin tjuringa dribblingsdag, då hans bevakare Inge Karlsson befriades från alla överväganden huruvida Lennart skulle dribbla eller passa. Trots att AIK-forwards alltså inte hade sin vackra kväll, skapade de dock betydligt fler målchanser än motståndarna.
I försvaret gjorde varje man sin plikt. Edenvik och Roland Grip var båda till sin fördel och Owe Ohlsson spelade sig till hederstiteln bästa AIK-are, trots att hans felslag på en enkel boll blev upptakten till Djurgårdens mål. Jim Nildén verkar litet sliten och bör ges chans till vila och återhämtning den tid som återstår till Portugalmatchen (landskamp för Sverige senare i veckan).
Skall man just nu tippa vem av de två 11-poängarna hack i häl på Malmö FF som kommer att stå högst efter våromgångens slut ger man sin röst åt AIK, vars slagkraft imponera och vars inneboende möjligheter syns större än Djurgårdens.
Den hårda, fartfyllda men justa tvekampen tvillingarna emellan dömdes så vitt man förstår nära nog perfekt av Curth Nystrand från Katrineholm."
Biljettpriserna till matchen var 10 kr till den östra läktaren och 8 kr till den västra.