Ganska snart fick Roland smeknamnet "Rimbo" och det är under det namnet han är känd för många AIK- och fotbollsanhängare. Han kom till AIK med inställningen att spela i reservlaget men när Tord Grip blev ljumskskadad lagom till matchen mot Elfsborg i början av maj 1966 var det Roland som fick spela från start. Han gjorde 1-0 redan i 12:e minuten, på pass från Björn "Lill-Garvis" Carlsson. Från en position mellan målgården och straffpunkten sköt Roland bollen förbi målvakten. Det skulle dröja 38 år innan någon skulle göra ett allsvenskt debutantmål i AIK lika snabbt. Den gången var det Andreas Eriksson som 2004 gjorde 1-0 mot GIF Sundsvall efter 11.51 av sin allsvenska debut. Trots Rolands 1-0 vann Elfsborg matchen med 2-1.
Tord Grip kom snart tillbaka efter sin skada men Rimbo behöll sin plats i laget. Fattas bara när han gjorde hela 16 mål under sin allsvenska debutsäsong, näst bäst i hela Allsvenskan och ingen annan AIK:are har gjort fler mål under sin debutsäsong. De mest minnesvärda målen var kanske de tre mål han gjorde hemma mot Örgryte, 12 juni, när AIK vände 0-1 till seger med 3-1. Rimbo sköt alla tre målen i samma hörn och skotten kom snett utifrån straffområdet. Efter matchen ville Putte Kock, som då jobbade som TV-kommentator, få med Roland på en intervju till TV-huset. "Nej, det hinner jag inte", sade Roland och skyllde på att han skulle få besök hemma. En nödlögn för han ville inte vara med på någon intervju. Han kom dock inte undan eftersom Putte Kock då tog kameramännen med sig ner till planen och gjorde intervjun där.
1966 blev Rimbos bästa år i fotbollskarriären. Det var då han också fick göra två A-landskamper. 5 oktober gjorde han debut, på Råsunda, mot Österrike. Och precis som i sin allsvenska debut gjorde han mål även i sin landslagsdebut. 1-0 i den 23:e minuten i en match som Sverige vann med 4-1. Han spelade även nästkommande match, även den på Råsunda, mot Danmark men då hade han fått halsfluss och kunde inte göra sig själv rättvisa. I nästa match, EM-kvalet mot Portugal, fick Roland stå åt sidan.
Lissabon blev ändå början på ett annat äventyr för Roland och hans fru Ulla. Direkt från Portugal åkte paret till Brasilien, dit Roland hade blivit inbjudan för att träna med Rio-klubben Flamengo. Han stannade ett par månader i Brasilien och fick göra kortare inhopp i två träningsmatcher. Det räckte för att han skulle bli igenkänd på Copacabana, Rio de Janeiros fyra kilometer långa strandparadis.
1967 var Rimbo hemma i AIK igen men det gick inte lika bra som 1966, varken för Rimbo eller för AIK. "Det var lättare första året", menar Roland med 38 års distans. "Då var man inte lika påpassad". AIK kom ändå 5:a i Allsvenskan 1967 för att åren efter, 1968-70, tvingas kämpa för nytt kontrakt. Roland menar att tränarnas inställning mycket bidrog till framgångarna, eller bristen på framgångar.
- 1966 hade vi "Garvis" som tränare och han tänkte hela tiden offensivt. Sedan fick vi Ingemar Ingevik och där var det både offensivt och defensivt. Men när vi fick Torsten Lindberg så var det mest defensivt. Det var fegspel, lite dödgrävarfotboll och då gällde inte att "anfall är bästa försvar". Jag minns att när Björn Lundberg kom in så sade tränaren till mig att "gå ner och hjälpa honom i defensivspelet när han inte orkar längre". Jag skulle täppa till bakåt, då blir det inga mål framåt.
1968 spelade Rimbo ändå sin, tillsammans med 3-1 matchen mot Örgryte 1966, mest minnesvärda match. AIK besegrade IFK Göteborg med 9-3 och ett av Rolands två mål kom på ett riktigt kanonskott, utanför straffområdet, rakt upp i nättaket. Målvakten vände sig om och applåderade.
Roland Lundblad var med i AIK:s trupp vintern 1970-71 men i februari 1971 lämnade han klubben. Han var mätt på elitfotboll, motivationen fanns inte. Senare under året dök han upp i Enebybergs IF där han stannade större delen av 1970-talet.
Roland "Rimbo" Lundblad var ingen tekniker, snarare lite kantig i sitt spel. Han var snabb och löpvillig, sämre på huvudet. Han levde mycket på sin tuffhet och förmågan att finnas på plats när en målchans dök upp. Många menar att han var tuff i överkant och gärna retades lite extra med motståndarna. Jim Nildén, lagkamrat med Rimbo under alla år, menar att Rimbo ofta spelade på gränsen men att han egentligen var jättesnäll. Själv säger Roland att "man blev uppskruvad, blir man inte det blir man ingen bra fotbollsspelare".
En gång blev Rimbo utvisad (utvisningar var ganska ovanliga i slutet av 1960-talet), i en tipscupmatch mot ett östtyskt lag. AIK hade fått en frispark när någon drog i Rimbos tröja så att den gick sönder. På något sätt reagerade Roland och domaren visade ut honom. Men i Allsvenskan blev Roland aldrig utvisad.
Efter den aktiva karriären ser Roland mycket på fotboll, men han är som han säger "allätare". Det behöver inte vara AIK som spelar, han ser gärna alla stockholmslagen. Han har ändå bestämda åsikter om AIK:s katastrofala utveckling till och med 2004.
- Det är konstigt att man inte tog tag i saken tidigare. Och att byta tränare som man har gjort är inte lyckat. Det är också magstarkt att ha en före detta spelare, utan utbildning, som tränare. Som assisterande går det kanske bra, men inte som huvudtränare.
Roland Lundblad tror också att det blir en svår resa för AIK i Superettan.
- Visst hoppas jag, men det blir inte lätt. AIK måste ge 110% i varje match för att lyckas.
Att ge 110%, eller att vara "rejält uppskruvad", det är vad vi minns av Roland "Rimbo" Lundblad. AIK:s skyttekung under andra halvan av 1960-talet.
Text: Anders Johrén (2005)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
