Wednesday 12 June 1968, kl 19:00 AIK - Djurgårdens IF 0-4 (0-2) Råsunda Fotbollstadion, Solna
Visa matchrapport
Förnedrande derbyförlust - solen AIK:s öde
För andra gången denna vår förlorade AIK hemma med 0-4, nu i ett förnedrande derby mot Djurgårdens IF. AIK började, precis som i förra 0-4 matchen mot Hälsingborg, hyfsat och hade ett par bra målchanser i första halvlek men sedan tog Djurgården över helt. 0-1, efter bara tio minuters spel, kom sedan AIK:s målvakt Leif Hult blivit bländad av den lågt stående solen.
Svenska Dagbladet menade att det var solen som blev AIK:s öde. AIK förlorade lotten (Djurgårdens lagkapten Willy Gummesson valde krona) och AIK fick solen i ögonen hela första halvlek. "Att spela med en så skarp sol försvagade AIK med 25%", menade man i SvD som sammanfattade:
"Kanske det trots all välspelning från Djurgården var solen som bidrog till att så grundligt sänka AIK. Redan efter tio minuter sköt Gummesson ett långskott från egen planhalva som dalade ned mot den totalt överraskade och bländade AIK-målvakten Leif Hult och via Claes Cronqvists lätta touch med huvudet gick i mål. Den bländande solen hade kanske lika stor del som Gummesson och Cronqvist i detta mål. I fortsättningen kunde den olycklige AIK-målvakten aldrig hämta sig riktigt från denna pärs. Han fick aldrig något riktigt grepp om bollen och hans osäkerhet smittade av sig."
Idrottsbladet skrev så här om matchens utveckling:
"Djurgården fick sitt 1-0 i "solen". AIK kom igen med en stunds hyggligt spel och med tre bra chanser från 20:e till 28:e minuten, då Lill-Garvis (en gång) och Rimbo Lundblad (två gånger) kom loss i fria, farliga lägen. Men målen uteblev. Det blev som ett slags kramp, en kramp som närmast övergick till chocktillstånd, när den uteblivna kvitteringen förbyttes i 0-2 minuterna före pausen. Passningarna slogs utan tyngd, oftast för löst, oftast för genomskinnligt. Jim Nildén, "motorn", var allra olyckligast. Han hittade aldrig de sina, kom fel i steget i det mesta och tappade tillsammans med Bosse Holmberg det värdefulla mittfältet. Med Curt Edenviks lårskada efter 20 minuter och med den dåliga kontakt som det dels var mellan fyrbackar och mitfältare, dels mellan de rörliga mittpjhäserna och anfallet var AIK den här kvällen inget lag. Tränaren Ingemar Ingevik var också hård i kritiken, gav bara godkänt till ett par, tre man."
Idrottsbladet analyserade den stora skillnaden mellan AIK och Djurgården så här:
"Mycket ligger i ledningen. Djurgården har i stort sett haft samma folk i spetsen i många år. AIK har däremot bytt med jämna mellanrum. AIK har satsat på individuellt skickligt folk men inte fått samma utdelning som Djurgården. Det har gett glans lite då och då, men man saknar ändå typen avslutare, som ett tag fanns i Tjotta Olsson, Leif Skiöld, Sören Häggström."
Dagens Nyheter var ännu skarpare i bedömningen av AIK:
"På slutet stod AIK:arna i ordets hela betydelse. Alla förhoppningar hade brustit. Man hade ingenting mer att ge. Man orkade inte ens kämpa. Man bara stod där och väntade på slutet. En smula tragiskt i all djurgårdsglädjen att AIK var så fjärran från att kunna ge sina motståndare en hel match. Det hopp om bättre tider som tändes så sent som i söndags var släckt. Det kan stunda vargatider på nytt."
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
DIF 0-1 Mål 
Slut på Första halvlek/perioden