I en enda höstmatch fick Björn "Lill-Garvis" Carlsson förtroendet att spela från start. I AIK:s verkliga ödesmatch hemma mot Öster där seger var ett måste om inte den avslutande matchen borta mot ett formstarkt Gais skulle bli helt avgörande. I denna Lill-Garvis sista match i AIK-tröjan är det han som står för AIK:s farligheter, han som ser till att AIK spelar i Allsvenskan även 1969. Det är målet han har drömt om ända sedan i våras då han bestämde sig för att spela för Sirius 1969.
- För nu, sade Lill-Garvis efter matchen, kan ingen komma och säga att jag är en simpel förrädare.
Nej, det kan ingen göra. Lill-Garvis mål placeras in i AIK-historien bland de riktigt viktiga målen, snäppet efter Benny Söderlings avgörande kvalmål mot Halmia 1962. Lill-Garvis fortsatte berätta för Dagens Nyheter:
- Det var fjärde gången gillt när målet kom. En gång före paus och en gång strax efter hade jag missat två försök till flygande nickar. Tredje försöket slog i ribban och studsade ner varpå Rimbos retur - också en nick - sparkades bort på mållinjen.
Wille Engdahl i Idrottsbladet hyllade också Lill-Garvis:
"Det måste ha känts underbart för Björn "Lill-Garvis" Carlsson när han 10 minuter före full tid skallade in AIK:s segermål mot Öster, det mål som kanske räddar de svarta kvar i allsvenskan. Trots allt ståhej krnig Lill-Garvis övergång till Sirius, så vet man att Björn såväl som pappa Henry är AIK:are in i själen, och lilla Björn kunde knappast på ett bättre sätt ha bett sina klubbkompisar om ursäkt för att han av guldets makt sett sig nödsakad lämna gänget.
Lill-Garvis var alltså med i den här matchen från början. Man hade satt in honom i stället för Lennart Backman - även den andra AIK-yttern Tord Grip fick lämna sin ordinarie plats, vilken intogs av Bo Holmberg. Tord Grip kom in i andra halvlek då han ersatte skadade Curt Edenvik.
AIK gjorde en kämpamatch som kommer att gå till klubbhistorien oavsett om segern säkrar den allsvenska platsen eller inte. Varje man gick in för att överträffa sig själv, och de flesta lyckades. Man mötte bollarna, vann flertalet närkamper och låg i från första till sista stund så att Östers rödvita elva aldrig lyckades få grepp om matchen. De stora i AIK-laget gjorde som vanligt sitt och mer till men nu rätades också så krokiga frågetecken som Leif Hult i målet och Olavus Olsson i fyrbackslinjen ut till prydliga utropstecken. Rimbo Lundblad gjorde en ny glansmatch och Lill-Garvis gjorde gott och väl rätt för sig. Bosse Holmberg var spelsugen efer lång frånvaro och Kurre Andersson som sackat på sistone hade åter huvudet över vattnet.
Trots att hela bandet förtjänade rosor och dunk i ryggen lyckade landslagsbacken Roland Grip ta steget framför alla de andra. Han spelade ganska säkert sin bästa match i klubblaget. Det var också på hans centring som Lill-Garvis gick i höjden och avgjorde en olidligt spännande match, spännande kanske mest för skälvande svarta hjärtan därför att AIK var så pass överlägset, att 1-0 var mycket smickrande för Öster, som hör och häpna, inte hade en enda riktig målchans på hela matchen. AIK däremot hade 5-6 upplagda tillfällen, vilka för stor iver och bart liggande nerver ödelade.
Seger för Öster hade inneburit att de bara behövt vinna sista mot jumbon Örgryte för att ta guldet ..".
Fem kan vinna - och fem kan åka ur
Inför sista omgången konstateras att det är den mest spännande allsvenska som upplevts på 1900-talet. Fem lag, Malmö FF, Djurgården, Öster, Norrköping och Örebro, kan vinna Allsvenskan. Fem lag, Örgryte, Gais, Göteborg, Hälsingborg och AIK, kan åka ur. AIK hänger kvar om laget tar poäng borta mot Gais i sista matchen (teoretiskt kan AIK åka ur även då men då måste Örgryte vinna med sex mål borta mot Öster samtidigt som Göteborg vinner borta mot Djurgården och Hälsingborg vinner borta mot Åtvidaberg). AIK hänger kvar även om laget förlorar mot Gais under förutsättning att antingen Göteborg eller Hälsingborg förlorar sina bortamatcher (och att Örgryte inte vinner med sex mål).
Sammanställning: Anders Johrén
|