Ända till halvminuten före slutsignalen såg det ut som om AIK skulle ta en ny tvåpoängare. Då kvitterade Norrköping till 2-2 på lagets andra straff för kvällen. En seger för svarttröjade AIK hade inte varit orättvis då AIK under speciellt första halvlek hade radat upp målchanser. Mot IFK Göteborg förra veckan fick man full utdelning, det fick man inte nu.
Trots regntunga skyar och massor av nederbörd tidigare på dagen samlade IFK Norrköping och AIK nära 13.000 åskådare till Idrottsparken. Så var det också två meritfyllda lag som möttes och många var säkert nyfikna att se om AIK:s 9-3 på Göteborgskamraterna var mer värt än Norrköpings 4-0 på Örgryte i senaste omgången.
Idrottsbladets Wille Engdahl lämnade följande rapport:
"Ända till halvminuten före slutet såg det ut som om AIK skulle dra det längsta strået och hålla sin 2-1-ledning. En svart seger hade inte heller varit oförtjänt men så kom dramatiken i slutsekunderna. Norrköping fick sin straffspark nummer två och även den susade förbi Leif Hult i AIK-målet och så kom den ypperliga kampen att sluta 2-2.
AIK började trevande och Norrköping radade upp flera chanser efter snyggt kombinatinonsspel medan AIK:s branta stickare rann ut i vattnet och halkan. Men Tord Grip hann i 29:e minuten upp en boll på högeryttern, centrade långt till Lennart Backman som rundade sin bevakare Bert Ottar Blom och serverade en markboll åt Kurt Andersson som från nära håll dundrade in ledningsmålet. Redan i nästa anfall var Cirkus Backman igång även nu med Blom som rundningsmärke och på passningen som den här gången var lite tursam dundrade Kent Persson in tvåan. Norrköping tål inte för häftiga motgångar och under den åtestående kvarten av första halvleken kunde AIK uppvisningsspela.
Det har med en gång blivit topplag av de svarta från Solna, de har fått självförtroende men låter inte detta gå ut över snabbheten. Gud vet om det är Kurt Andersson som satt stil på gänget. Laget tycks heller inte ha någon svag punkt just nu men en rad starka. Owe Ohlsson dominerar sitt försvar lika suveränt som Björn Nordqvist gör i Norrköping och det är egentligen märkligt att en så stor spelare som Owe kommit helt utanför landslagsdiskussionen.
AIK borde ha vunnit. Mittfältsmännen Jim Nildén och Kurt Andersson var klart bättre än motståndarnas Torbjörn Jonsson och Hans Larsson. Såsom AIK spelar, snabbt och resolut med Tord Grip och Lennart Backman på ytterlinjerna räcker faktiskt fyra man till i anfallet i synnerhet som Kurt Andersson aldrig är riktigt långt borta när offensiven drar igång. Tord Grip börjar bli i samma bländande slag som förra våren och jag och många med mig frågar sig om Lennart Backman någonsin varit bättre, han kanske var snabbare förr, men han spelar klokare och mindre själviskt nu och förspelen till båda målen var strålande prestationer."
Norrköpings båda mål kom alltså på straff. Och båda straffarna var, enligt Dagens Nyheters utsände, "onödiga donationer från AIK". Inte första gången, och inte den sista heller, som AIK detta år varit givmilt i eget försvarsarbete.